Fröken Hallqvist

Två veckors jobbigheter är nu över, nu är det dags att fortsätta leva mitt liv även då vardagen fortfarande står ganska stilla. Jag göra inte så mycket, är ledig hela tiden, men gör aldrig något. Visserligen är det ganska skönt att bara kunna vara men i alla fall. Jajo, jag tränar ju som en galning och kör hardcore framför TV. Fjant. Meningsfull sysselsättning in my ass. Om någon timme ska jag gå till mamma och pappa för att görar lunch åt dem där hemma. I ett kök. Som man kan röra sig i. Det är stort helt enkelt, större än min fjuttiga lilla kokvrå.

Det blev inte mycket skrivit under gårdagen med tanke på omständigheterna. Förhoppningsvis var detta första och sista gången jag var på begravning. Slippa tänka att där i kistan ligger någon jag älskar. Nästa begravning jag går på är min egen. Så fan ta om någon som har en plats i mitt hjärta dör före mig! Cermonin var jättefin, alla grät, vi grät lite till och sen grät vi mest. Men vad gör man inte?

Älskade Paulina. Älskade kusin. Älskade regnbågsfärgade person. Älskade upplevelserika människa. Älskade den fjärde systern.

Idag är det torsdag. För många, en helt vanlig torsdag. En såndär torsdag då man vet att snart är det helg. En såndär torsdag då man vet att man nästan klarat av en vecka i skolan. Men idag är det inte en vanlig torsdag. Det är nog den mest komplicerade, svåra, jobbiga, fruktansvärda t o r s d a g e n. Jag ska få uppleva någonting för första gången idag. Någonting jag helst av allt skulle slippa. Någonting jog hoppas inte kommer drabba mig mer i mitt liv.

Försöker få i mig frukosten. Det går långsamt. Yoghurten smakar äckligt. Flingorna lika så och kaffet är orört vilket kan bero på att min mjöl var gammal. Tönt, mjölk i kaffet. Ska väl inom kort försöka göra så jag ser mänsklig ut.

Då så. Då har man klarat av ännu en dag. Har suttit och krånglat med H&Ms hemsida angående min beställning. Men nu är den skickad! Yay. Det blev en väska, en blus, en cardigan och en topp. Gilla. Beställningen kommer någon gång nästa vecka. Woop woop.

Världen är svartvit i mina ögon. Speciellt idag. Allt är grått och klara färger slår inte igenom. Hösten är mer eller mindre hjärtligt välkommen nu.

Ärade huvudvärk. Ärade näsblod. Ärade trötthet. Ärade träningsvärk. Ärade visdomständer. Ärade väckarklocka. Ärade dagsljus.
En aning plågsamt att vakna upp idag. Men jag får väl tacka mig själv för att det finns treo hemma. Älskade underbara treo.

Nersläckt. Tyst. Kallt. Balkongdörren var öppen för länge. Klant. Sheldon bråkar med någon leksak. Fast tyst. Dags att sova. Javisst. God natt.

Ja. Misslyckat försök till träning idag. Syrrans fel. Blev gym istället för ett baspass. Syrrans fel. Kort och intensivt pass med fokus på benen men jag tog mig i alla fall dit. Hade noll lust att träna med tanke på att det inte gick så jättebra att sova i natt. Mitt fel. Så vi drog till Willys för att handla lite. Jag behövde egentligen ingenting men kom hem med massor. Syrrans fel. Självklart är jag för lat att göra middag också så det blev bara en macka. Mitt fel.

Så bra gick seminariumet och dugga döden får vänta till nästa vecka! Skönt.

En något sömnlös natt avklarad, men jag fick i alla fall sova när jag väl somnat och inte bli väckt av ett litet monster som heter Sheldon. Istället är han på bushumör nu.
Peppa ny dag! Orka. Just nu känner jag bara för att strunta i skolan och stanna hemma i sängen och inte göra någonting, men nej då, nu ska jag inte vara sån. Det var precis det jag var.

När jag äntligen hittat pluggandan så sätter jag mig och läser på saker som vi hade till förra seminariumet. Visst, det kan komma på duggan. MEN det är ju radio, TV och Internet som jag bör fokusera på inte press/tidningar. Men. Ja. Som sagt.

Älsklings Sheldon har lagt sig på sängen och tycker att vi ska lägga oss nu. Men han får vänta lite. Jag måste plugga lite till, i alla fall försöka och sitta lite framför min dumburk.

Va fan, det ömmar i tänderna och det är mörkt ute. Vad hände egentligen? Jag snoozade. Eller? Sheldon ligger kvar så klockan kan väl inte vara så mycket. Sträcker på mig och känner att tränngsvärken från gårdagens box pass börjar ta sig. Skönt. Till slut bestämmer jag mig för att titta på klockan. 20.05. Shit! Snooza var det ja, bara sådär en timme och fem minuter. Herregud. Inte så konstigt att det ömmar i tänderna och att det är mörkt ute. En aning panik.  Seminarium, förberedelser inför seminariumet var det ja. Anti stress. Förberedelser inför duggan! Stress. Kliva ur sängen, nej jag orkar inte. Skärpning! Upp ur sängen men istället för att hämta böckerna går jag till kylen och hämtar ett glas iste, röker och sätter mig här. Självdicsiplin!? Ja det kommer väl.

Snart är du här. Vi vet inte var, hur eller när. Bara att det kommer inträffa inom kort. Frågan är om man överlever. Förhoppningsvis. Allt vi kan göra nu är att förbereda oss inför vårt möte med dig. Hjälpmedel är såklart okej att använda, men kommer det vara till någon nytta: Ja? Nej? Kanske?

Nu är man här igen. Sägs det. Ett till försök för att försöka få liv i vardagen? Ett till försök till "meningsfull sysselsätting"? Ett till försök för att göra någonting annat än att titta på alla meningslösa serier på TV? Visst. Mitt liv är så roligt nu för tiden att jag gör ingenting. Men det är hemligt, så berätta inte. Så ta mig i krage och peppa?